OM ATT INTE TA EMOT HJÄLP

Den nyaste flugan inom rapporteringen om psykiska bekymmer är att patienten a) inte har sökt hjälp eller b) inte har tagit emot hjälp. Min variant, dvs att patienten har sökt hjälp upprepade gånger och inte fått någonting, existerar inte i det allmänna medvetandet. Så effektiv är den psykiatriska propagandan. Om jag har sökt hjälp upprepade gånger och inte fått någonting så beror det på att jag inte har tagit emot hjälp, det är så det heter nuförtiden. På Freuds tid hette det att patienten gör motstånd. Men avsikten är densamma: ansvaret läggs på patienten, terapeuten tvår sina händer.

Den enda gren av psykiatrin som gemene man vågar kritisera är den biologiska – dvs den som delar ut piller. Där är det dock inte pillren som är problemet, problemet är att alla piller inte passar alla patienter.

Det finns i min erfarenhet ingen annan yrkesgrupp i världen som har så svårt att ta kritik som psykoterapeuterna. Det tog mig många många år att fatta att något var väldigt på tok med terapeutskrået. Visst borde de ju vara intresserade av sitt eget yrke och av att förkovra sig? Men nej, de flesta som jag träffade och som fick ta del av min kritik slog ifrån sig på ett ytterst destruktivt sätt. De märkte inte min förtvivlan och mina försök att göra mig förstådd, det enda de hörde var att jag kritiserade dem och då var de tvungna att slå. Min historia borde ha fått en stenstod att gråta, men terapeuterna nedlät sig aldrig till att ens beklaga att jag har så dåliga erfarenheter. En människa utrustad med den mest rudimentära empati skulle ju spontant säga något deltagande och vänligt. Till slut var jag helt övertygad om att jag måste vara osedvanligt motbjudande som människa. Det var bara konstigt att det bara var terapeuterna som tyckte det.

Många roar sig på min bekostnad genom att demonstrativt låta bli att höra vad jag säger. Det vanligaste är: ”Ja, men andra har fått hjälp!” Det verkar inte slå personen i fråga att det är grymt och okänsligt att säga så. Vad ska jag göra med informationen att andra har fått hjälp? På vilket sätt ska den informationen hjälpa mig? Är det så att eftersom andra har fått hjälp så ska jag vara tyst? Vore intressant att veta hur man tänker i detta fall.

Jag har blivit utkastad ur en diskussionsgrupp på nätet för att jag sa någonting om inkompetenta terapeuter. Denna diskussionsgrupp är till för patienter. Men det är inte tillåtet att kritisera terapeuterna på denna sajt.

Jag är också medlem i en förening som påstår sig vara patienternas förening. Där är det också förbjudet att kritisera terapeuterna. Det är kanske fåfängt att försöka gå mot strömmen.  Min tanke är dock att det är viktigt att jag talar. Det har tagit mig oändligt många långa år att själv förstå hur misshandlad och felbehandlad och okunnigt behandlad jag blev av mina terapeuter. Jag förstår att ingen vill höra det. Men jag är övertygad om att många av dem som kunde hålla med mig är döda. Jag var på väg under tåget ett antal gånger och är glad att jag lyckades undvika det. Jag måste tala för alla dem som inte själva orkar eller kan tala. Jag tror att de är många.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s