Tack till domkyrkoförsamlingen

I toalettkön i Borgå domkyrkoförsamlings församlingshem faller min blick på en flyer med rubriken: Du har varit med om en uppskakande händelse. Och jag läser en av de bästa beskrivningarna av trauma och dess följder som jag någonsin har stött på. Och de goda råden gällande hur man ska göra får mig att gråta. ”Berätta för andra vad du har varit med om.” Jo, det trodde jag också att var klokt när det begav sig. Men ingen ville höra. Inte ens sju terapeuter. ”Kan vi inte tala om något trevligare?” frågade vanligt folk utan att tveka. Terapeuterna bara gled undan, var tysta, rullade tummarna, tittade ut genom fönstret och bytte samtalsämne. De tyckte väl att det inte var så noga. Att jag var så stursk att jag skulle klara av att leva ändå. Att det inte kunde skada att de pratade om allt annat bara inte om ett svårt trauma.
Jo, det är länge sedan det hände – 59 år. Men det är bara nio år sedan jag slutade gå i terapi och ännu för nio år sedan hade min terapeut ingen aning om vad jag talade om. Skillnaden mellan min sista terapeut och de övriga var att hen sa att hen inte visste någonting om trauma. De andra låtsades att de visste något, men hoppade ändå över traumat.
Och 2017 i en toalettkö hittar jag – ateisten – världens mest exakta beskrivning och världens bästa råd i församlingshemmet i Borgå.
Visst har jag läst snarlika beskrivningar i den omfattande traumalitteratur som jag har konsumerat under åren – den började komma mot slutet av förra seklet – men den hade tydligen ingen av mina terapeuter bekantat sig med och fast de fick mig som patient så remitterade de mig inte. Inte heller läste de på – vilket kunde ha varit det andra alternativet. Jag gick 8 år hos min sista terapeut – för hen var hygglig och billig och jag hade hittat en självhjälpsmetod som hjälpte mig så jag behövde hen närmast som extra stöd – och hen visste lika lite när jag slutade som när jag började. Det svåra med mig var förstås att hen måste använda ganska mycket energi för att hjälpa mig komma över mina två tidigare terapeuter, som så när hade tagit livet av mig genom att galant vifta bort mitt trauma och säga att sånt klarar man, punkt slut. Finland har varit i krig och klarat det också. Var och varannan människa har varit med om det du har varit med om och klarat det. Konstigt att jag inte kände en enda av de där var och varannan.
En konsult som jag frågade försäkrade att det var uppenbart att min barndomsfamilj inte klarade förluster.
Professorn i psykiatri bredde på genom att förklara för mig att min barndomsfamilj var en typisk A-familj och sådana familjer klarar inte av förluster. A-familjer behöver man inte hjälpa. De är odugliga från början. – Familjen var mycket sjuk, slog professorn fast. Ingen pardon här inte.
Det har tagit mig åratal att förstå att min barndomsfamilj ingalunda var vare sig oduglig eller sjuk utan tvärtom faktiskt ganska duglig och frisk.
Det som gjorde oss odugliga och sjuka i terapeuternas ögon var att vi råkade ut för en svår olycka med dödlig utgång, en olycka, som ingen av oss riktigt hämtade sig ifrån. Men ändå stod maten på bordet varje dag, livets nödvändiga sysslor sköttes, räkningar betalades och arbeten utfördes. Inget våld och ingen alkoholism i familjen. Det enda som något ökade var vredesutbrotten och grälen, en naturlig följd av trauma. Men ingen av mina terapeuter kunde upplysa mig om det. De bara satt tysta och rullade tummarna. Det var terapi på min tid. Hur någon kunde tro att jag skulle bli hjälpt av det är fortfarande en gåta.
Det är pinsamt, men jag säger det ändå: Det verkar onekligen som om kyrkan var mera progressiv än psykiatrin.

PS Det står som vanligt inte på denna broschyr vem som har författat den. Den är utgiven av Borgå stad förmodar jag av loggan på pärmen, och anger flera nödnummer som man kan ringa till, både sekulära och kyrkliga, så det är ju möjligt att det är någon annan än församlingarnas anställda som har skrivit texten. Med detta förbehåll fortsätter jag att prisa Domkyrkoförsamlingen för en utmärkt skrift.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s