Om vardagens psykiatriska experter

En av de svårare omständigheterna kring psykisk ohälsa är att var och varannan människa på gatan anser sig ha expertis nog att komma med omdömen om ens ”sjukdom”.
Än blir man tillhållen att förstå att alla vill en väl och att man bara ska rycka upp sig. Än blir man upplyst om att en patient sällan har ”sjukdomsinsikt”, därför borde man vara tyst och inte tala om vad man själv anser, det kan ingen tro på. Än blir man tillsagd att alla ens terapeuter visste vad de gjorde och den som har fel är man själv som inte förstod terapeuterna. Och när jag säger att en terapeut måste ha kunskap får jag höra att en terapeut absolut inte behöver någon kunskap – det enda som behövs är empati.
Det är faktiskt ingen ände på psykiatrisk expertis bland vardagens besserwissrar.
Jag hade ett väldigt enkelt trauma i själva verket, men det blev enormt och fick farliga proportioner pga mina terapeuters okunnighet.
Detta är väldigt svårt att förstå med vanligt bondförnuft och de som inte har något annat kommer ofelbart med teorier som saknar all relevans för mig.
Ibland kan jag le överseende och glömma hela saken. Jag förstår ju att vanligt bondförnuft inte bär långt i dessa frågor.
Men ibland känns det väldigt jobbigt och jag måste använda en hel del energi för att komma över klavertrampen.
Som nu senast när jag blev uppehållen av en person som jättegärna ville testa en teori på mig. Hen hade kommit underfund med att orsaken till att alla mina terapier var misslyckade var att det var något jag behövde bearbeta och att terapeierna med andra ord var bra för mig. Jag gick där för att jag hade något jag nödvändigtvis måste bearbeta.
Jo, det är ju helt sant att det fanns något jag behövde bearbeta, men felet med mina terapier var att jag aldrig fick bearbeta just det, eftersom terapeuterna saknade kunskap om trauma. Alltså fick jag gå där och träna mig i att klara av att överleva okunniga och ibland elaka terapeuter. Det var varken nyttigt eller uppbyggligt för mig, jag svävade tidvis i förtvivlans livsfara, eftersom jag omöjligt kunde fatta att de så till den grad saknade ansvar och omdöme att de inte remitterade mig då de helt uppenbart inte visste vad jag talade om. Dessutom var jag inte där på skoj. Jag behövde verkligen professionell hjälp. Och att inte få det var förknippat med avsevärd fara.
Allt detta hade jag berättat för min senaste interlokutör, men hen valde att inte tro på mig, utan kom ogenerat dragande med sin egen privata teori om hur mina terapier egentligen var bra för mig, det var bara jag som trodde att de var dåliga.
Så vilseförd har allmänheten blivit av gängse psykiatriska teorier, varav en stor del går ut på att försvara terapeuternas misslyckanden mot patienternas oförsynta krav och anspråk.
Jag har ännu aldrig träffat på en somatisk läkare som tycker att patienten är oförsynt ifall hen väntar sig att få hjälp med en stukad fot..
Men det är ju det förstås att somatiska läkare vet vad de ska göra med stukade leder och annat. Inom psykiatrin lyser kunskapen med sin frånvaro och kampen mellan de olika skolorna pågår oavbrutet.
Man måste bara häpna över att det bevisligen förekommer att patienter får hjälp, och adekvat hjälp dessutom!
Den senaste stora undersökningen vid Helsingfors universitet kan kanske kasta ett förklarande ljus över detta egendomliga faktum. Helsinki Psychotherapy Study har pågått i decennier och dess mål var från början att utröna om det fanns någon skillnad i resultat mellan de olika skolorna.
Som en biprodukt framgick det att c 50% av patienterna inte får någon hjälp alls eller mycket bristfällig hjälp, helt oavsett vilken skola de söker hjälp hos.
Hittills har psykiatrins förespråkare lyckats vifta bort varenda missnöjd patient med att det är fel på patienten, ”vi kan inte hjälpa alla”, ”patienten vill inte bli frisk”, ”patienten gör motstånd”, ”patienten är inte mogen för förändring”. Men 50 % är väl inte så lätt att vifta bort?
Det tycker i alla fall inte Olavi Lindfors som är en av de ansvariga för Helsinki Psychotherapy Study. Hans team har gått in för att skaffa forskningspengar för att studera denna 50 % och seriöst fråga sig vad det är de borde ha fått som de inte har fått. Vifta bort duger inte längre. Gudskelov!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s