Tyst! Vi står inte ut!

Det var en som hade läst min bok. Jag ville väldigt gärna höra vad hon hade tyckt. Hon var lätt motvillig – verkade inte särskilt tagen, verkade inte tycka att jag hade gjort ett bra jobb.

Men jag försökte ändå få en pratstund med henne.

Till slut lyckades det.

Kontentan av hennes synpunkter var att jag borde tänka på henne eller läsaren över huvudtaget. Läsaren klarar inte av att höra om så hemska saker, så jag borde skona henne och alla andra läsare genom att inte berätta hur det var utan genom att lätta upp stämningen, så att folk orkar. Hon förklarade ingående att detta är precis nyhetsförmedlingens sits också. De värsta sakerna kan inte visas, folk står inte ut med det.

Hon kunde knappast veta att detta är precis vad jag har fått höra från dag ett. Tyst! Vi står inte ut. Vi vill ingenting veta om din förfärliga historia. Håll den för dig själv. Besvära oss inte med detaljer. Vi klarar det inte.

Det är helt begripligt när det gäller vanligt folk i min omgivning. Självklart är det för mycket för många människor. Men när det är för mycket för professionella terapeuter börjar man undra.

Gud nåde den som råkar ut för svåra olyckor i sitt liv. Det finns absolut ingen hjälp att få hur mycket psykiatrin än försöker påstå att den hjälper, det enda som återstår är att knipa käft.

Inget bra betyg för psykiatrin, om vi säger så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s