Terapeuterna tror så mycket

Jag hörde en gång en terapeut berätta att hon nog inte klarade av att på något sätt bemöta eller hantera sorg, eftersom hon inte visste någonting, hon visste inte mer än vänner och närstående, som betydligt bättre kunde hjälpa.

Detta uppenbarar psykiatrins oerhörda okunnighet. Och deras oerhörda smitande från ansvar. Om de inte vet – vem ska då veta?

Vänner och närstående är drabbade på samma sätt som den närmast sörjande. De vet ingenting och kan ingenting och de försöker så gott de kan.

Jag hade absolut ingen hjälp av vare sig vänner eller närstående, de smet så mycket de vågade. Självklart. De hade inga som helst verktyg. De visste inte vad de skulle göra. Så de teg. Och lämnade mig ensam.

Det är fullkomligt försvarligt. Situationen var  nästan lika svår för dem som den var för mig.

Men det är inte försvarligt att professinella terapeuter ”tror” att jag nog fick hjälp av min familj eller av mina vänner. Professionella terapeuter måste VETA någonting.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s