Om härskartekniker

Jag lärde mig mycket om subtil grymhet och dolt översitteri hos mina terapeuter. Bara det där att tiga. Vilket härligt vapen. Att göra allting tvärtom, att aldrig gå till mötes, att aldrig uppfylla förväntningar. Att bara småle mystiskt ifall man blir ställd mot väggen. Inte svara. Inte låta sig rubbas.
Tigandet är det mest effektiva. Vad motparten än säger så tiger man. Särskilt fruktbart om den andra berättar något positivt som skulle föranleda vem som helst att le och svara något uppmuntrande. Att då bara tiga är formidabelt. Att det är svartsjuka, missunnsamhet och avund som ligger bakom avslöjas inte. Varför skulle den som har det naturliga övertaget vara avundsjuk och missunnsam?
Jag talade nyss med en terapipatient som berättade att hen gick tre år i terapi, två gånger i veckan, hos en terapeut som aldrig sa ett enda ord. Aldrig. Helt billigt var det inte att gå där. Resultatet var också klent. Men att klaga på vårdfel var uteslutet. Patienten hade full frihet att gå därifrån. Alla misslyckanden i terapin beror på patienten. Om patienten inte har vett att förstå det är det bara att tiga och fortsätta att tiga.
Att alltid besvara frågor med en motfråga är också effektivt. Motparten blir uppenbart frustrerad och besviken och då kan man använda flera timmar till att analysera denna ovilja – och oförmåga – till samarbete.
”Detta är ett samarbete, förstår du inte det?” frågar den som totalt vägrat att på något sätt samarbeta.
Svara med ovidkommande detaljer: ”Du verkar nog hemskt arg nu!” eller ”Du verkar stolt över dina många vänner.” Jaha, vad svarar man på det? Ja, jag är arg. Eller ja, jag är stolt. Och? Den förväntade reaktionen är kanske att man ska förneka att man är arg eller stolt. Då blir det väldigt trassligt och många onödiga stunder förlöper. Varpå man kan påpeka att motparten undviker genom att hänga upp sig på detaljer.
Jag har under de senaste tiderna ganska ofta tittat på Göran Lambertz i olika intervjuprogram gällande Thomas Quick-skandalen i Sverige. Justitiekansler, och andra imponerade titlar har han. Och han är hal som en ål. Medger aldrig någonting. Hur övertygande bevis som än läggs framför näsan på honom så glider han undan och förnekar allt. Jag kan inte låta bli att tänka att den mannen måtte ha gått åratal i terapi för att lära sig en så total omedgörlighet. Eller så är han son till en terapeut. Trots bevisad inkompetens och okunnighet sitter han kvar på sin post och lyfter en av landets högsta löner. Han uthärdar vilka angrepp som helst och vilka invektiv som helst. Ler och svarar God morgon yxskaft vad det än gäller. Hans interlokutörer hoppar jämfota av frustration, han ler. Det är otvivelaktigt en bragd.
Samma otroliga oförmåga att förstå vanlig svenska var jag med om i en diskussion med en välrenommerad psykoanalytiker, som ihärdigt förnekade att psykoanalysen hade nånting att be om ursäkt för gällande homosexualitet och de homosexuella som blev skinnade in på bara benen med löfte om at bli ”botade”. – Skinnade in på bara benen? skrek han. Jag har aldrig blivit rik på min yrkesutövning. Men det var väl inte det jag sa? – Bota? skrek han, jag har aldrig lovat att bota någon. Men nog måste jag få ifrågasätta deras sexualitet. Det är ju ändå en perversion från psykoanalysens synvinkel. Detta naturligtvis sagt utan moraliska övertoner.
Det är omöjligt att diskutera med en sådan människa. Som inte kan se.
Det är samma dilemma som en patient i terapi ställs inför. Kunskap, rättvisa, omtanke, vård – vad är det? Det viktiga för terapeuten är att knäcka patienten. Men för patienten är det nästan omöjligt att begripa vad som försiggår. Patienten har blivit indoktrinerad med terapeuternas förklaringar om hur deras verksamhet hjälper patienten att gå till botten med problemen. Patienten står inför samma problem som barn till misshandlande föräldrar gör: ”Jag gör detta för ditt eget bästa. Om du inte förstår det så är det synd om dig.”
Härskartekniker brukar man kalla denna sorts kommunikation.
Många nu verksamma terapeuter hör till efterkrigsgenerationen. Deras föräldrar var krigsoffer, flyktingar eller krigsinvalider.
Terapeutens yrke ger dem ampla möjligheter att låta patienterna betala för den misshandel de själva utsattes för.
Vi måste förstå psykoterapiernas klena resultat utifrån deras historiska kontext. Mycket av det till synes vettlösa inom psykiatri och psykoterapi blir helt begripligt om vi går till källorna.

7 reaktioner på ”Om härskartekniker

  1. Ruskigt bekant det här, även om mina kontakter med liknande tekniker inte varade alltför länge. Ett tag trodde man det var skyddsmekanismer som lâg bakom detta beteende; nu försöker jag fatta vidden av och fâ riktiga perspektiv pâ sâdana gemena härskartekniker o mer eller mindre institutionaliserat vâld. Uppskattar därför denna blogg och passar pâ att göra som det skrevs i fspc-bloggen i onsdags. nu när man i coronavirustider har en ”chans att stanna upp och känna efter vad som får just dig att må bra” eller inte!

    Gillad av 1 person

  2. Nej, vi har inte träffats…. annat än via din blogg, där du lagt ut massor av fin och intressant information, som jag fortsätter att läsa, dâ den ger hjälp och stöd till att bättre förstâ vad man själv ett tag var utsatt för och hur man kunde o kan ta sig ur’t. Sâ hjärtligt tack ! Dessutom tycks mig Fspc:s blogg, tidning o verksamhet vara mycket fin och positiv, om jag fâr säga sâ…

    Gillad av 1 person

  3. Hej igen! Läser i ”Ett annat liv” om PO Enquists mäkta imponerande erfarenheter och beskrivning av M-87-behandling pâ Huddinge sjukhus mot spritmissbruk, som mer liknar härskarmetoder mot spritmissbrukare, Och efter allt du skriver i din blogg och med en del egna erfarenheter, kan man ju fundera över hur vittspridda liknande metoder är bland övriga psykoterapeuter ute i samhället…
    De flesta – om inte alla – terapeuter har väl gemensam, grundläggande utbildning, eller vad säger du utifrân dina erfarenheter…?

    Gilla

    1. Tack för tipset om PO Enquist. Jag visste ju att han har haft alkoholproblem, men inte att han har skrivit om vården. Ja, alltså mig veterligen så är den sk vården av alkoholister och narkomaner väldigt brutal och bestraffande. Vanlig psykoterapi är inte fullt så vidrig, men samma tendenser finns och har framförallt funnits inom olika skolor, psykoanalysen torde vara värst i detta avseende, men gestaltterapin och diverse andra skolor kommer inte långt efter. Jag tror att orsaken ligger i att man traditionellt anser att psykiatriska patienter sjåpar sig och smiter undan ansvar. Det är legitimt att behandla dem bryskt och okänsligt. Så jag brukar säga att jag blev grundligen bestraffad för att min bror hade dött. Så uppfattade jag det och när jag protesterade så tyckte folk det var lustigt. Vad kunde jag vänta mig som kom från en sjuk familj där såna hemska saker hände. Nej, ett problem är nog att de flesta terapeuter inte har en gemensam grundläggande utblidning. Psykoterapin breder ut sig på ett hundratal skolor som alla har sin egen uppfattning om hur vården ska gå till. Det gemensamma är kanske att de an ser att patienten måste bringas till insikt om sitt eget ansvar och sin egen skuld i sina svårigheter. Detta är normalt fortfarande i denna dag. ”Du kan inte undvika sorgliga händelser, det enda du kan göra är att välja hur du reagerar på dem.” Det är ett infamt sätt att säga att du själv bär ansvaret. Och ska se till att sluta vara ledsen illa kvickt! En massa patienter har gått på det. Det är riktigt sorgligt. Jag blir fortfarande förbannad när jag tänker på det. Man förnekar helt sonika att det finns lagbundenheter på det psykiska planet precis som det finns lagbundenheter på det fysiska planet. När har du hört en somatisk läkare säga att när man bryter benet så ska man välja hur man reagerar.? Nå, nog om detta. Jag ska läsa PO ENquist.

      Gilla

    2. PS För några år sedan kom det en bok som redogjorde för de olika psykoterapeutiska skolor som finns i Finland. Den heter Psykoterapiat och listar 14 huvudskolor (vill jag minnas) plus ett otal mindre skolor. Men i Sverige tror jag att de har räknat till hundra skolor ungefär… Det beror lite på hur man räknar. De där fjorton var visst sådana som man kan få ekonomiskt bidrag för… minns inte längre, har nog boken hemma, men den är undanpackad för jag håller på med lite ommöbleringar.

      Gilla

  4. Hjärtligt tack för svar. Har sedan dessutom sett att du redan skrivit om detta i tidigare blogg och där ocksâ tar upp en del av vad Jersild skrivit i sin ”Den stökiga psykiatrin”, som jag nog ska försöka fâ tag vid tillfälle. I övrigt funderar jag vidare över det du skrivit och kommer ev. tillbaka senare. https://vivecaspsykiatriska.weebly.com/blog/om-pc-jersild-iii-po-enquist
    P.S. det är mest i 3:e delen av ”Ett annat liv” som Enquist tar upp M-87-behandlingen och det är frân denna metod hans bok fâtt sitt namn, dâ metoden tydligen innebar/innebär att man ska ge upp allt man är och har varit, för att kunna bli helt omvandlad av de som tror sig veta allt bättre. Och det är väl där man kan se likheter med en hel del annan psykoterapi…?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s