Elina Sana: Isän sota

Jag har just läst en underbar bok: Elina Sana Isän sota (Pappas krig).
Herreguuud, kan ni inte sluta tjaata om kriiget?? skrek de unga intellektuella på 1980-talet i Finland. Det är så tråååkigt att höra de där fåååniga historierna om och om igen.
Nu när Finland fyller 100 år fylls bokhandelshyllorna av nyutkomna krigshistorier. För att det måste vara så. För att kriget aldrig kan glömmas, hur mycket unga intellektuella blaserade människor än skulle önska att vi kunde lämna det bakom oss.
Elina Sana skriver om sin far, en ung intellektuell, högutbildad, språkkunnig, av god familj. Och sedan kom kriget.
Hem vänder ett vrak. En man som inte kunde tåla att bli emotsagd. En man som skrek och bråkade och toppred sin familj dag efter dag. En man som inte ville och inte kunde få hjälp. Hans sår var psykiska och det betydde i klartext skamliga. Sådana sår har inte den hjältemodiga finska soldaten.
Jag måste erkänna att jag hoppade över det mesta av den unga soldatens krigsdagbok, men dottern Elinas berättelse om hur det var att växa upp med en far som kriget hade knäckt var så fängslande att jag grät på flera ställen. Rekommenderas varmt.
När jag har hämtat mig ska jag läsa hans egen redogörelse för upplevelserna under kriget.
Tills vidare måste jag bara gratulera författarinnan till en viktig bok.