Problemet med Waldorfpedagogiken

Då jag nu har ägnat mig så intensivt åt Solvikskolan och de tre dokumentärerna om densamma, De utvalda barnen, på SVT, så inser jag att mina argument kanske behöver klarifieras.

Redan på 70-talet läste jag Steiner och beslöt att han inte var en person som man behöver ta på allvar. Detta sa jag dock inte högt, för jag hade många kolleger och vänner som var urförtjusta och inte överhuvudtaget såg det jag såg. Det kändes genant att vara tvungen att föreläsa om elementära saker för dem, de var ju ändå helt bildade människor.

Så jag lämnade problematiken åt sitt öde och ägnade mig åt andra saker. Tänkte: De menar ju väl och det funkar väl någorlunda. Och det är ju bra med konst, måleri, dans och teater.

Nå, så kom då denna tredelade dokumentär av Jasper Lake, De utvalda barnen. En dokumentär som inte alls från början skulle bli särskilt kritisk. Killen älskade sin skola, men måste ge vika då så många berättade om helt andra saker, om övergrepp och mobbning, om maktfullkomlighet och undfallenhet.

Först måste jag säga att jag aldrig har sett nånting så gripande, sant och välformulerat.

Bildmässigt så är ju denna dokumentär en klippares mardröm. Hur många gånger måste vi köra med fladdrande gardiner och vyer uppifrån? Men det är en ”minor point”. Det funkar när man vänjer sig. Men jag som har jobbat med det där i många år frågar mig hur Jasper inte visste att han måste ta väldigt mycket fler bilder till bildsättning. Men det är verkligen en liten sak jämfört med hur väl han har förstått att han måste samla på sig otroliga mängder av intervjumaterial för att få ihop denna otroliga och aldrig tidigare berättade historia! För det har han gjort. Han har samlat ett helt otroligt omfattande material som ger honom en chans att berätta en sammanhängande historia. Jag är djupt imponerad. Detta är århundradets journalistiska bragd!

Men nu till problemet med Waldorfpedagogiken. Detta går att läsa ut ur dokumentären, men jag misstänker att många inte alls klarar operationen eftersom så många dimridåer hela tiden läggs för att blanda bort folk. Det är ju inte bara Skolinspektionen som blir lurad, föräldrar, barn och journalister blir lika förda bakom ljuset. Och väldigt många låter sig luras.

!. Pär Ahlbom säger upprepade gånger att hans mål är att hans elever ska förändra samhället. Det är en ganska tung börda att lägga på små barn. Och om de inte alls får lära sig hur det samhälle de ska förändra är beskaffat så blir uppgiften i mina ögon omöjlig.

2. Han säger också upprepade gånger att han aldrig har träffat ett barn som inte vill lära sig. Då blir man dubbelt konfunderad. Hur kommer det sig då att han skapar en skola där man inte har böcker, där man inte får lära sig att läsa och skriva och där man inte får vettiga avgångsbetyg? Där man i princip föraktar kunskap.

3. Det värsta är dock att man har en föreställning om idealbarnet, som man skulle skapa genom att utsätta barnet för waldorfpedagogiken. Ungen dög inte som hen var, hen skulle förändras genom waldorfpedagogiken. Vissa barn hade bättre förutsättningar än andra och kunde fungera som förebilder.

4. De där hopplösa, som inte motsvarade nånting av iden om idealbarnet, kunde man håna och mobba hur mycket som helst, de saknade existensberättigande. Mobbning är helt okej när det gäller dem. Det är ren fascism, säger jag ifall det har undgått någon.

5. Steiners karaktärstyper är ju inte hans eget påfund, de fanns redan på Hippokrates tid (påpekade min filosofiskt bildade brevvän). Det har alltid intresserat oss att kategorisera och dela folk i olika typer. Men att använda de fyra temperamenten som grund för en förment objektiv bedömning av små barn kan närmast betecknas som övergrepp, vilket dokumentären visade.

6. Idén om karma och reinkarnation är inte heller nånting som Steiner skapade. Begreppen är direkt knyckta från österländska religioner och vi vet ju vilka höjder av upplysning, rättvisa och jämlikhet de länder har nått som har anammat dessa tänkesätt (beklagar ironin). Tanken att vi lever många liv på jorden och att vi under varje liv måste sona de oförrätter och brott vi har begått i ett tidigare liv, är ju ett rent påhitt. Mig veterligen finns det inga som helst belägg eller bevis för att så är fallet. Men det är politiskt och socialt otroligt bekvämt. Olyckor sker av en orsak (tidigare förbrytelser). Man ska alltså inte hjälpa människor som råkar illa ut, för det är deras eget fel att de gör det, det är deras karma som bestämmer hur det går för dem i deras olika liv. Säkerhetsföreskrifter och försiktighetsmått är också onödiga, den som ska råka ut för en olycka gör det ändå, hur mycket vi än försöker förhindra det. Medlidande och empati är direkt kontraindicerade. Tvärtom, vi ska vända ryggen till. Det är väldigt underligt att detta tankesystem inte systematiskt utropas till fascism. Vi får ju bara tacka vår goda tur för att man inte allmänt lever efter de doktrinerna här i de upplysta nordiska länderna. Det finns ett skäl till att vi rankas som världens bästa länder. Skälet är att vi inte tror på den ideologi som steinerpedagogiken försöker förmedla. Vore det så småningom läge att förbjuda den i svensk skollag?

7. Lever man efter steinerpedagogiken så är det självklart helt rätt och mobba och håna barn som inte lever upp till idealen. Och detta gäller alla utopistiska doktriner. Kristendomen. Socialismen. M fl. Människan duger inte a priori som hon är, hon ska förändras, omskapas till idealet. Det är grunden för denna synnerligen misslyckade ideologi.

8. Det betyder ju inte att det inte finns nånting gott i Waldorfskolan. Man kan plocka russinen ur kakan, men då måste man sluta kalla den Waldorf.

Karma är förklaringen! Del 3 om waldorfskolan Solvik

Det absolut futtigaste, snuskigaste och mest avskyvärda är den deklaration som Waldorfskolefederationen och Waldorflärarhögskolan kommer med i slutet av del 3 av De utvalda barnen, en serie av Jasper Lake.

”Oj nej, vi har aldrig menat något sådant, det här är ju alldeles hemskt,” flöjtar de ansvariga skenheligt och menar att Solvikskolan är ett undantag.

Man vägrar att se sammanhangen, orsak och verkan. Fast de är uppenbara för vem som helst som har ögon att se med.

Pär Ahlbom, läraren och grundaren av Solvikskolan, får stå som ensam syndabock för ett skolsystem, ett experiment med svenska barn som försökskaniner, ett experiment som har fullkomligt klara förebilder i en pedagogik som samtliga skolor följer kritiklöst och hängivet.

Man vägrar att ta ansvar, man vägrar att förstå vad konsekvenserna av Steinerpedagogiken är, man vägrar att inse att Solvikskolan ingalunda är ett extremt exempel utan bara en logisk följd av ett sjukt tankesystem.

Jag är full av beundran för Jasper Lake och de andra ansvariga för denna helt banbrytande serie: Tack, allt finns, svaret på alla frågor blottläggs.

Det var strongt att orka vänta med det mest graverande till sista avsnittet. Karma och reinkarnationen. Fullkomliga filosofiska påhitt, helt i stil med kristendomen och islam och andra religioner. Opium för folket.

Man uppfinner ett godtyckligt tankesystem som handlar om att dela in barn i dugliga och odugliga enligt påhittade normer, en överlägsenhetskult, där de som är inne i systemet är överlägsna dem som är utanför och där utfrysning och mobbning är självklara följder för dem som inte är ”rätt” sorts människa. Och sen vägrar man att förstå att just detta avskyvärda är inbyggt i systemet och måste bli en följd av det. Att hjärtlöshet och nonchalans och våld människor emellan är priset man betalar. Att tala om karma och reinkarnation på det sätt som antroposoferna gör resulterar i ett hjärtlöst och våldsamt system, som man sedan ihärdigt förnekar eftersom de flesta människor inte kan tänka i de banorna. I århundraden har föräldrar agat sina barn och bara menat väl. Detta är samma sorts blindhet.

Men det är ståtligt att se och höra protesterna. De vuxna barnen skräder inte orden. Men likt förbannat går deras barn i samma skola. De ser inte att grundfelet sitter i själva filosofin. Att göra lätta kosmetiska korrigeringar förändrar inte grundproblematiken.

Det är inte hemskt länge sedan en renlärig steinerian, en i övrigt snäll och hygglig människa, förklarade för mig att välgörenhet och samhälleliga insatser för att jämna ut inkomstklyftorna är helt onödiga och kontraindicerade. Folk har det dåligt för att de har varit onda I ETT TIDIGARE LIV. Sådetså! Så man kan genast sluta tycka synd om dem och i stället låta dem gå under, så som deras karma har förutbestämt.

Men visst är det gripande när till och med Pär mjuknar till slut och erkänner att han kanske inte har haft helt rätt. Det är bara väldigt svårt att tro att han har förstått vad han har hållit på med.

En bragd, kallar jag denna serie, en bragd som jag hoppas ska få all den uppmärksamhet den förtjänar.