Problemet med Waldorfpedagogiken

Då jag nu har ägnat mig så intensivt åt Solvikskolan och de tre dokumentärerna om densamma, De utvalda barnen, på SVT, så inser jag att mina argument kanske behöver klarifieras.

Redan på 70-talet läste jag Steiner och beslöt att han inte var en person som man behöver ta på allvar. Detta sa jag dock inte högt, för jag hade många kolleger och vänner som var urförtjusta och inte överhuvudtaget såg det jag såg. Det kändes genant att vara tvungen att föreläsa om elementära saker för dem, de var ju ändå helt bildade människor.

Så jag lämnade problematiken åt sitt öde och ägnade mig åt andra saker. Tänkte: De menar ju väl och det funkar väl någorlunda. Och det är ju bra med konst, måleri, dans och teater.

Nå, så kom då denna tredelade dokumentär av Jasper Lake, De utvalda barnen. En dokumentär som inte alls från början skulle bli särskilt kritisk. Killen älskade sin skola, men måste ge vika då så många berättade om helt andra saker, om övergrepp och mobbning, om maktfullkomlighet och undfallenhet.

Först måste jag säga att jag aldrig har sett nånting så gripande, sant och välformulerat.

Bildmässigt så är ju denna dokumentär en klippares mardröm. Hur många gånger måste vi köra med fladdrande gardiner och vyer uppifrån? Men det är en ”minor point”. Det funkar när man vänjer sig. Men jag som har jobbat med det där i många år frågar mig hur Jasper inte visste att han måste ta väldigt mycket fler bilder till bildsättning. Men det är verkligen en liten sak jämfört med hur väl han har förstått att han måste samla på sig otroliga mängder av intervjumaterial för att få ihop denna otroliga och aldrig tidigare berättade historia! För det har han gjort. Han har samlat ett helt otroligt omfattande material som ger honom en chans att berätta en sammanhängande historia. Jag är djupt imponerad. Detta är århundradets journalistiska bragd!

Men nu till problemet med Waldorfpedagogiken. Detta går att läsa ut ur dokumentären, men jag misstänker att många inte alls klarar operationen eftersom så många dimridåer hela tiden läggs för att blanda bort folk. Det är ju inte bara Skolinspektionen som blir lurad, föräldrar, barn och journalister blir lika förda bakom ljuset. Och väldigt många låter sig luras.

!. Pär Ahlbom säger upprepade gånger att hans mål är att hans elever ska förändra samhället. Det är en ganska tung börda att lägga på små barn. Och om de inte alls får lära sig hur det samhälle de ska förändra är beskaffat så blir uppgiften i mina ögon omöjlig.

2. Han säger också upprepade gånger att han aldrig har träffat ett barn som inte vill lära sig. Då blir man dubbelt konfunderad. Hur kommer det sig då att han skapar en skola där man inte har böcker, där man inte får lära sig att läsa och skriva och där man inte får vettiga avgångsbetyg? Där man i princip föraktar kunskap.

3. Det värsta är dock att man har en föreställning om idealbarnet, som man skulle skapa genom att utsätta barnet för waldorfpedagogiken. Ungen dög inte som hen var, hen skulle förändras genom waldorfpedagogiken. Vissa barn hade bättre förutsättningar än andra och kunde fungera som förebilder.

4. De där hopplösa, som inte motsvarade nånting av iden om idealbarnet, kunde man håna och mobba hur mycket som helst, de saknade existensberättigande. Mobbning är helt okej när det gäller dem. Det är ren fascism, säger jag ifall det har undgått någon.

5. Steiners karaktärstyper är ju inte hans eget påfund, de fanns redan på Hippokrates tid (påpekade min filosofiskt bildade brevvän). Det har alltid intresserat oss att kategorisera och dela folk i olika typer. Men att använda de fyra temperamenten som grund för en förment objektiv bedömning av små barn kan närmast betecknas som övergrepp, vilket dokumentären visade.

6. Idén om karma och reinkarnation är inte heller nånting som Steiner skapade. Begreppen är direkt knyckta från österländska religioner och vi vet ju vilka höjder av upplysning, rättvisa och jämlikhet de länder har nått som har anammat dessa tänkesätt (beklagar ironin). Tanken att vi lever många liv på jorden och att vi under varje liv måste sona de oförrätter och brott vi har begått i ett tidigare liv, är ju ett rent påhitt. Mig veterligen finns det inga som helst belägg eller bevis för att så är fallet. Men det är politiskt och socialt otroligt bekvämt. Olyckor sker av en orsak (tidigare förbrytelser). Man ska alltså inte hjälpa människor som råkar illa ut, för det är deras eget fel att de gör det, det är deras karma som bestämmer hur det går för dem i deras olika liv. Säkerhetsföreskrifter och försiktighetsmått är också onödiga, den som ska råka ut för en olycka gör det ändå, hur mycket vi än försöker förhindra det. Medlidande och empati är direkt kontraindicerade. Tvärtom, vi ska vända ryggen till. Det är väldigt underligt att detta tankesystem inte systematiskt utropas till fascism. Vi får ju bara tacka vår goda tur för att man inte allmänt lever efter de doktrinerna här i de upplysta nordiska länderna. Det finns ett skäl till att vi rankas som världens bästa länder. Skälet är att vi inte tror på den ideologi som steinerpedagogiken försöker förmedla. Vore det så småningom läge att förbjuda den i svensk skollag?

7. Lever man efter steinerpedagogiken så är det självklart helt rätt och mobba och håna barn som inte lever upp till idealen. Och detta gäller alla utopistiska doktriner. Kristendomen. Socialismen. M fl. Människan duger inte a priori som hon är, hon ska förändras, omskapas till idealet. Det är grunden för denna synnerligen misslyckade ideologi.

8. Det betyder ju inte att det inte finns nånting gott i Waldorfskolan. Man kan plocka russinen ur kakan, men då måste man sluta kalla den Waldorf.

De utvalda barnen

”Vi mobbar bara då det finns anledning,” kunde vara mottot för Waldorfpedagogiken  på Solvikskolan i Järna. ”I övrigt existerar mobbning inte på vår skola!”

Det är en grym bild som målas upp av en av skolans fd elever, Jasper Lake, som intet ont anande startade en Facebookgrupp för sina gamla klasskamrater och andra som gått på skolan. Jasper hade sgs enbart goda minnen från sin skoltid, han kände sig utvald och privilegierad som slapp gå i en vanlig skola.

Hur var det möjligt att han inte hade märkt att så många mådde så dåligt och att mobbning minsann existerade fast lärarna försäkrade att skolan var sgs mobbningsfri.

Waldorfpedagogiken utgår ifrån Rudolf Steiners idéer om hur barn lär sig och vad som är viktigt för dem när de går i skola. Den är en protest mot den strikta, stela och andefattiga läroplan som bestås våra barn i en vanlig skola. Kadaverdisciplin och godtyckligt ledarskap.

Nu måste man minnas att Steiner skrev sin pedagogik i början på 1900-talet och då var det ju nog vanligt med mycket våld och mycket orättfärdighet i en vanlig skola. Finland var ett av de första länder där aga i skolan förbjöds i lag. Detta skedde redan under ryska tiden, dvs 1914. Dock vet vi att aga förekom långt senare.

Steiner ville att barnen skulle få leka och sjunga och dansa och utveckla sig till graciösa, vackra människor i sin egen takt men i enlighet med – visar det sig – mycket strikta mönster. Frihetens skola skulle inte vara fri utan mycket bunden till Steiners idéer om vad ett (ideal)barn är för något.

Steiners antroposofi (så kallade han sin tankemodell) innehåller väldigt mycket som man kan kalla ovetenskaplig snömos, tex läran om änglarna och andligheten överhuvudtaget, och också en del konstiga förbud, tex förbudet mot att titta på tv, men ändå har den anammats och förädlats i otaliga antroposofiska sällskap och i Waldorf- och Steinerskolorna världen över. Skolorna har, trots sina konstiga särdrag, lyckats skapa ett rätt så gott rykte åt sig.

Nu har det ryktet fått sig en mycket ful plump i protokollet, som en följd av Jasper Lakes tredelade dokumentär De utvalda barnen.

Jag ska inte föregripa en tittarupplevelse genom att alltför mycket avslöja vad det handlar om. Alla kan bilda sig en uppfattning om saken genom att titta på programmen som allihop finns på SVTPlay från och med i morgon.

Men en kommentar ska jag komma med: Så här går det när man utvecklar en pedagogik, ett samhälle, en skola, en lära utifrån en idé om idealmänniskan. När man tror att idealmänniskan kan skapas genom olika samhälleliga och pedagogiska åtgärder, när man inte besvärar sig med att studera det som är utan ger sig hän åt utopier. När man förklarar för små barn och proselyter att de är förmer än alla andra dödliga, för att de tillhör just den här gruppen av utvalda. Det är grunden för sekten.  Det är vackert, men det är fel.  Den andra ytterligheten är förstås dystopin, läran om människans obotliga uselhet och egoism, som ger alla snikna och egennyttiga människor fri lejd och bäddar för hänsynslös utsugning och korruption. Det är fult och det är också fel.

Bättre är det sega uthålliga långsiktiga arbetet för en fungerande gemenskap, som ger alla människor en plats och ett utrymme och där man har stabila och hållbara överenskommelser gällande anständighet och rättvisa. I det arbetet ingår totalförbud mot mobbning, hur svårt det än är att leva upp till. Där är den förkättrade vanliga skolan ljusår mera avancerad än Solvikskolan i .Järna. Säger jag efter att med förskräckelse ha tagit del av Jasper Lakes fantastiska dokumentärserie.

Har ännu inte sett tredje delen. Återkommer när jag har gjort det.